mongobongo

Vaknade imorse med världens huvudvärk, verkligen sprängande, men jag ville inte vara hemma från jobbet idag. Tycker inte att det var en anledning till att vara hemma, så jag slängde i mig 2 paracetamol och gjorde mig iordning.

Dessvärre var det verkligen inte min dag idag, för först var bussen jätteförsenad och sen när den väl kom så körde chauffören sååå långsamt att det tog 25 min till Kilburn istället för 10 min. Sen var tåget också galet långsamt, jag började verkligen undra vad det var för fel, men men... När jag kom till Southwark var klockan fem i nio, och jag börjar nio. Det tar nämligen nästan en kvart att gå till jobbet från stationen, så jag var på jobbet kvart över nio. Jag skämdes verkligen, för jag hatar verkligen att komma försent.
Anna var också förvånad för jag är ALLTID i tid. De hade precis tänkt ringa när jag dök upp. Jag hade iofs ringt till Mark och sagt att jag var sen, men men...

Sen hade vi verkligen supermycket att göra, och så blev det jättestressigt och så råkade jag ha sönder en keramikskål... Kände att jag borde ha andats lite däremellan, men alla är så snälla på jobbet så det var ingen som blev arg.

Precis innan Mark gick hem kom han fram till mig och höll om mig. Sen sa han; How was I so lucky to get a girlfriend like you? You're so beautiful, your smile, your eyes. Oh my god, I love you so much.

Jag är så himla kär att det är helt galet. 

xoxoxo