2009-09-07
00:25:25
00:25:25
framtiden...
känns fruktansvärt oklar just nu. Jag har ingen aning vad jag vill plugga i framtiden. jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Känns som om jag står vid ett vägskäl och väljer stigen som leder rakt in i ett träd.
Det känns som om jag tappar greppet om mina vänner. Hinner aldrig träffa dem längre, och det känns som om de dras längre och längre bort. Vill hålla kontakten men jag kan inte hålla kontakten om de inte heller hör av sig.
Har valt en massa porslin och annat smått och gott som jag vill ha när jag någon gång flyttar hemifrån. Har plockat ner en massa glas, koppar, tallrikar och annat trevligt i kartonger från Farmor och Farfars grejor!
Känns sjukt kul, men också skrämmande att det kanske inte alls är så lång tid kvar tills jag flyttar hemifrån och skapar mig ett eget liv. Träffar nya människor, blir kär och flyttar ihop.
Det känns gryymt långt bort, men vem vet. Om ett år kanske jag inte ens är kvar i Sverige?? Who knows what time will do. Only time can tell.
På ett sätt skulle det vara skönt att flytta ifrån Sverige ett tag och hitta mig själv. Bara vara själv och verkligen lära känna mig själv. Slippa tänka på kval och att jag känner att jag måste vara stark för andra, när jag knappt kan stå själv. Jag älskar mina vänner hur mycket som helst, jag gör vad som helst för dem, och jag vill finnas där jämt och ständigt.
Färgade håret idag. Blev lite mörkare än vad jag hade innan. RIKTIGT snyggt faktiskt!
Med färgningen så döljer jag inte bara min riktiga hårfärg, utan jag döljer också lite mig själv med.
I övermorgon är det 9 månader sedan Micro (<3) dog. Precis innan jag vaknade imorse, så drömde jag att han levde och att jag var i stallet och red på honom. Jag kan inte beskriva lyckoruset som bubblade upp i mig när jag vaknade. Jag trodde för några sekunder att han faktiskt fortfarande levde och att jag skulle åka till honom. När verkligheten slog mig, blev jag riktigt ledsen. Jag grät över att han inte finns längre, vilket är första gången på några månader. I drömmen var ALLT så verkligt. Jag kände verkligen hans päls under fingrarna, hans man, hur mjuk den var och framför allt så kände jag lukten! Den har försvunnit ur mantofsarna jag tog från honom innan vi åkte ifrån stallet för sista gången.
Det är rätt tungt just nu........
Det känns som om jag tappar greppet om mina vänner. Hinner aldrig träffa dem längre, och det känns som om de dras längre och längre bort. Vill hålla kontakten men jag kan inte hålla kontakten om de inte heller hör av sig.
Har valt en massa porslin och annat smått och gott som jag vill ha när jag någon gång flyttar hemifrån. Har plockat ner en massa glas, koppar, tallrikar och annat trevligt i kartonger från Farmor och Farfars grejor!
Känns sjukt kul, men också skrämmande att det kanske inte alls är så lång tid kvar tills jag flyttar hemifrån och skapar mig ett eget liv. Träffar nya människor, blir kär och flyttar ihop.
Det känns gryymt långt bort, men vem vet. Om ett år kanske jag inte ens är kvar i Sverige?? Who knows what time will do. Only time can tell.
På ett sätt skulle det vara skönt att flytta ifrån Sverige ett tag och hitta mig själv. Bara vara själv och verkligen lära känna mig själv. Slippa tänka på kval och att jag känner att jag måste vara stark för andra, när jag knappt kan stå själv. Jag älskar mina vänner hur mycket som helst, jag gör vad som helst för dem, och jag vill finnas där jämt och ständigt.
Färgade håret idag. Blev lite mörkare än vad jag hade innan. RIKTIGT snyggt faktiskt!
Med färgningen så döljer jag inte bara min riktiga hårfärg, utan jag döljer också lite mig själv med.
I övermorgon är det 9 månader sedan Micro (<3) dog. Precis innan jag vaknade imorse, så drömde jag att han levde och att jag var i stallet och red på honom. Jag kan inte beskriva lyckoruset som bubblade upp i mig när jag vaknade. Jag trodde för några sekunder att han faktiskt fortfarande levde och att jag skulle åka till honom. När verkligheten slog mig, blev jag riktigt ledsen. Jag grät över att han inte finns längre, vilket är första gången på några månader. I drömmen var ALLT så verkligt. Jag kände verkligen hans päls under fingrarna, hans man, hur mjuk den var och framför allt så kände jag lukten! Den har försvunnit ur mantofsarna jag tog från honom innan vi åkte ifrån stallet för sista gången.
Det är rätt tungt just nu........
Tina
Men plutt.. Jag vet inte riktigt hur helgen ser ut, om jag ska praktisera något eller så, men jag ska jobba med Leiah och Nadja på fredag eftermiddag. Om du inte jobbar eller är upptagen med något annat får du hemskt gärna följa med. Känner mig så otillräcklig för att jag är upptagen hela tiden. Jag saknar dig så mycket!
