mongobongo

jag känner mig så jävla ensam just nu. Familjen åker ut på sjön igen, och jag är hemma.... igen, bara för att jag måste jobba. Jag vet att jag inte borde klaga, för jag har ett jobb, ett rätt bra jobb, men det känns lite ohumant att behöva jobba sisådär 70 timmar/vecka. Speciellt när man inte ens är ledig 12 timmar mellan jobbpassen.

Gud vad jag klagar, men jag är så trött att jag är nära gråten hela tiden. Det känns inte bra någonstans, men jag måste få ihop pengar. Jag börjar ångra att jag klippte kort, nu kommer jag ihåg varför jag inte har haft kort hår sedan jag var liten, bara för att mitt redan runda ansikte blir ännu rundare och jag ser om möjligt ännu tjockare ut.

Jag hatar att må såhär. Jag hatar att jag aldrig kan vara nöjd, jag hatar att jag alltid ser ner på mig själv och jag hatar dem som gjorde att mitt självförtroende krossades när jag var liten. Jag har verkligen 0 självförtroende.

Jag har världens finaste vänner, jag har världens bästa familj, så varför klagar jag? Egentligen?!

Alla andra på jobbet är lediga åtminstone 2 dagar i veckan. Jag är ledig 2 dagar på 2 veckor. From idag så jobbar jag 6 dagar i rad, sedan är jag ledig 1 dag, och sedan jobbar jag 9 dagar till...... I RAD! Jag fattar inte hur jag ska orka.

usch, jag är inne i en sån här låg period igen. Det blir nog bättre av lite motion och musik och annat trevligt... Hoppas jag...