mongobongo

Fan vad jag saknar alla kompisar. De enda jag träffar just nu är min familj och jobbarkompisarna. De är roliga och så, och johanna och jag är ju jättebra vänner, men jag saknar alla som jag brukade vara med, Tina, Hanna, Ida och Jeanette framför allt. Känner mig sjukt isolerad pga jobbet, men man orkar inte träffa folk när man börjar 5 eller 5.30 dagen efter. Jag är lite som en zombie just nu, jag sover, vaknar, äter, promenerar, cyklar och sen sover jag igen. Det är mina dagar just nu. Vilket liv va?!


Jag saknar Micro jättemycket, jag saknar att komma ut till stallet, till tystnaden, bara att få tränsa honom och hoppa upp och skritta ut i naturen, bara han och jag. Jag saknar att komma till stallet och få se hans fina ansikte, hans jättefina ögon och känna hans mjuka päls under fingrarna. Nu finns bara de minnena kvar, för han finns inte mer =(. Jag saknar hans klumpighet, hans galna påhitt och hans oskyldiga min.

Jag är så trött..