mongobongo

Jag skulle bara vilja säga att du alltid ställer upp för mig, så fort jag ringer så finns du alltid vid min sida. Det betyder mer för mig än vad jag kan skriva i ord eller visa. Du ringer bara för att höra hur jag mår, du bryr dig verkligen. Jag älskar dig verkligen så himla mycket.

Den som jag pratar om är ju såklart dig, Tina.

Du stöttar mig, tröstar mig och allt under denna jävla period som är just nu, alltid upp och ner och du lyssnar hela tiden på mig. Kommer alltid med råd, det betyder ALLT!

Nina <3 Tina

Just nu är jag en väldigt bräcklig och skör människa. Går i bitar för minsta lilla, håller på att börja gråta på lektionerna, för att jag läser historia (?!?!?!?) Jag kanske inte visar alltför mycket utåt, men det jag visar är bara en 1/10-del av vad jag känner innanför. Jag måste be om ursäkt tjejer, om jag får utbrott så har det absolut inget med er att göra, jag mår bara så sjukt dåligt just nu.

Jag måste få tag i en psykolog, som kan lyssna till vad jag säger, och kan ge mig råd till att få mig att må bättre, för just nu så klarar jag seriöst inget mer! Orkar inte mer......


Sorry att betunga era hjärtan.... men nu är jag en mörk människa...
Puss

Idag är det precis 4 år sedan vi fick hem vår häst Micro. Han var helt galen och jag var jätterädd för honom, för han var så stor. Men nu, 4 år senare är han jättelugn och världens snällaste, och sjuk=(.

Vi ska till Täby galopps klinik nästa vecka och då ska vi antagligen avliva honom=(.

Han ska inte få lida, det har vi i familjen bestämt, så vi får se vad som händer.

Jag återkommer med mer information nästa vecka.


Puss

Det här är han, visst är han fin?

Hej, idag har det varit en riktig sugdag.

Eller, själv dagen har varit ok, men jag har sagt upp kontakten med en kille som jag var riktigt bra vän med, men han sa att han hade förändrats och varit en annan och då blev han så populär så att han tyckte det var roligare, så han sa upp kontakten med alla sina gamla vänner men han hade inte fått kontakt med mig (eller nåt i den stilen) så jag hade inte kunnat gå vidare. Jag sa till honom att jag blev sjukt besviken och sa att jag tycker han är riktigt omogen. Jag avslutade vår vänskap genom att säga; "Du kan väl ringa om några år när du har växt upp."


Jag känner mig jävligt tom, för vi var grymt bra vänner, men det senaste året har vi bara glidit ifrån varandra.


Sorry, behövde bara ventilera mig

Jag läser just nu en bok av Marian Keyes, som heter "Vattenmelonen". Den handlar om en kvinna som på dagen av sin dotters födelse får reda på att hennes man vill skiljas och har en annan. I alla fall, jag hittade en sån skön mening i den här boken, och just den här meningen handlar om kvinnan som Clarire(som boken handlar om)'s man har sprungit iväg med, om hennes man. Så här lyder det;

"Hur dramatiskt kan det egentligen bli? Jag vet att hon är gift med en italienare, men jag tror knappast att det ökar chanserna att han slåt ihjäl dem. Han är nämligen någonting så harmlöst som servitör och tyvärr inte underhuggare åt maffian, så vad skulle han kunna göra? Svartpeppra dem? Köra över dem med dessertvagnen?"

Haha, jag asgarvade när jag läste den, men jag har ju världens sämsta humor också=).

Nu ska jag sova, puss och godnatt